på ruta ett?

Ja, livet rullar på i ett ganska sakta mak tycker jag. Den kan gärna få rulla på lite snabbare tack.

Pratade med några arbetskamrater om ålder, de är 27 respektive 29 och tyckte livet gick för fort och att de inte ville bli äldre. Jag sa då att "Vi kan ju byta!" och jag är helt seriöst. Jag byter gärna liv med dem, de har barn, jobb och verkar trivas. Varför då noja om sin ålder?

Jag ser framemot att bli äldre, få se nya delar av livet. Visst det blir säker inte lätt eller lättare ju äldre man blir. Men det är nya äventyr och vi alla måste gå samma väg och då känns det bättre att välkomna åren med lite värme. Att ta det med ro, inte smeta massa anti-age kräm i fejsen, injicera botox/fillers eller operera sig stram så man inte kan le. Varför lägg alla pengar på det? Åk bort med familjen eller den du älskar mest istället, bättre att lägga pengarna på det!

Jag är i någon form av personlighets kris. Jag vet vissa dagar inte var jag vill, eller vad jag inte vill. Går runt som en vilsen höna och känner mig lost in translation.
Jag vet heller inte vem jag är eller vem jag vill vara. Mitt inre slits ibland itu.Rivs av precis som ett papper, det lämnar hårda råa kanter som droppar blod och fläckar ner min tillvaro.

Ångesten kommer då sakta sig smygande. Super sig fast som en igel och pumpar ut PANIK. Giftet säger åt mig att tänka på fel saker och fel sätt, att tolka allt som det värsta tänkbara scenario.

Att då kunna krypa upp hos min man, gråta av mig och få en puss eller två är guld. Han är klok och säger det min normala logik säger. Han är klok, omtänksam och världens mest tålmodiga och omtänksamma!
<3