jag.

Det är så skönt att det här året går mot sitt slut. Jag vill ha en omstart och vad är bättre än ett nytt år? Ett nytt år med min underbar Tomas, en ny period, som förhoppningsvis har med sig gladare och lyckligare dagar. Självklart kan man inte bara glömma saker som skett, men man kan ta erfarenheten med sig utan massa jobbiga minnen av det. Försöka i alla fall.

Försöka leva med det, förstå att man inte kunde påverka de saker som hände november 2010. Ändå sitter jag här ett år senare med tårarna och smärtan som river hjärtat i tusen bitar, om och om igen.

Om någon undrar: jag har hjälp, den bästaste mannen och en bra kurator. (japp, jag har en kurator och hon är såå bra!)

Jag lindar in min bröllopsminnen i det finaste sidentyget jag har, lägger det vid mitt hjärta.

Tar min underbara Tomas i handen och går mot det nya.

Försiktiga kliv mot något bättre!