man tycker hela livet är värdelöst och undrar hur man någonsin ska kunna gå vidare...
ändå glimmar hoppet och viljan fram som pyttesmå guldkorn i en flod av vatten, grus och lera..
glimmar till för att i nästa sekund vara uppslukad av mörkt kallt vatten...
Jag vet hur du känner dig vännen! *kramar om hårt å länge*
SvaraRaderaVill du berätta? Du behöver inte. Men jag finns här för att lyssna, bara så du vet!
Upp med hakan kära vän! Du har många som bryr sig och tänker på dig!
Mycket i livet verkar vara jobbigt för många, (för oss känsliga är det värre dock) allting blir liksom uppochnedvänt och känns som man blir orättvist behandlad konstant, men var lugn, världen kommer att ljusna snart, det tänker jag på när det är som värst, det kanske inte är nån stor tröst, men stora förändringar är på väg, människan måste tvingas in att leva för varandra, inte emot. Det kan jag garantera!
Trippelkram å puss från kvintetten i E-tuna