Jag sitter här och funderar, funderar och andas. Det är det enda jag orkar.
Vet inte vem jag ska prata med, vill prata, men vem orkar höra.
Vem orkar bara lyssna, utan att ge svar. Vem orkar se mina tårar om ingenting och allting?
Hur kan någon med så fina vänner, familj och fin man ibland känna sig som dem mest ensama person i världen.
Varför är jag så rädd för att vara ledsen, varför så rädd för att säga till folk i min omgivning, jag mår inte bra?
Vet inte vem jag ska prata med, vill prata, men vem orkar höra.
Vem orkar bara lyssna, utan att ge svar. Vem orkar se mina tårar om ingenting och allting?
Hur kan någon med så fina vänner, familj och fin man ibland känna sig som dem mest ensama person i världen.
Varför är jag så rädd för att vara ledsen, varför så rädd för att säga till folk i min omgivning, jag mår inte bra?
Lilla hjärtat!
SvaraRaderaVad ledsen jag blir, jag vet hur du känner dig, jag vet dumt att säga när jag inte riktigt vet vad du har för bekymmer.. Låt mig bara säga att jag har helt andra bekymmer och kan naturligtvis inte känna exakt som du, men jag vet att jag har hållit på att tappa förståndet ibland med alla mina svårigheter.
Kära vän, det gör inget, låt det vara svårt, låt dig själv vara ledsen, det är en process som man måste gå igenom för att saker skall bli bra igen. Jag lovar att allt blir BRA i sinom tid, jag lovar!
Vi människor lever just nu i den värsta tänkbara tidsperiod (Caligula) och naturligtvis påverkar det oss känsliga mest.
Hörrudu pussgurka, hör gärna av dig dig till mig om du vill ha en pratstund, både jag och Jimmy finns tillhands!
StOOOOOr kram!
Att vara ensam trots man har folk omkring sig är bland det värsta som finns. Är man fysiskt ensam kan man söka upp sällskap, men vad kan man göra när alla redan finns omkring en medan det tomma inuti gapar stort och hotar att svälja en hel om man inte aktar sig?
SvaraRaderaMitt klokaste svar är att uthärda. Det blir bättre, även om det är svårt att se det just nu. Jag vet det själv för så många gånger har man varit sådär ensam, på randen till avgrunden och riskerat att falla i.
Mina öron finns alltid tillgängliga, jag är bättre på att lyssna om du inte ber mig om några svar. Dina bekymmer, tankar och rädslor gör kanske att mina egna inte ser så stora ut. Och framförallt så kan vi bara sitta tysta. Ibland behöver man inte säga något för att den andre lyssnar ändå.
Älskar dig min sötaste syster!